Ja nu börjar det hända något med våra papper! Judgement är underskrivet plus adoption order, nu ska advokaten bara få ut dessa papper innan de kan skickas till Nairobi för att få ut ett papper som heter adoption certifikat. När det är klart kan vi(en av oss) åka till Nairobi och ansöka om Haagintyget som vi måste ha innan vi kan ansöka om svenskt pass till Moses. När vi ska ansöka om pass måste alla vara med så då är planen att vi åker upp till Nairobi och är där i 3-4 dagar, vi passar då på att gå på de restauranger och besöka de platser som vi var på förra gången.
Veckan har varit ganska lugn, vi hade mammakväll i onsdagskväll, då startade vi hos oss för att visa upp de väskor som vi ska ta hem till Sverige, kul att få ett utlåtande om dem innan vi kommer hem!?! Antingen var alla snälla eller har vi gjort ett bra val, intresset var stort, kul! Vi var och åt på Nomad på kvällen, vilken supergod mat! Wow!!!
Jag och en annan mamma har även varit på manikyr o pedikyr med utsikt över havet, underbart!
Förra gången vi var här köpte vi en stor gammal swahili-dörr som vi har satt upp på väggen som en tavla. Idag har vi köpt 3 dörrar till, mycket mindre än den vi har men väldigt fina! Vi köpte även en pall/bord, allt tänker vi att vi ska använda tillsammans med väskförsäljningen.
Igår Skypade vi med Bokvägen, far/morfar fyllde år, grattis igen kära far! Mor o Anna är på väg hit nu, SJUKT KUL! Jag har ju en kusin som adopterar samtidigt och just nu är min moster, hennes man, en kusin till med fru o barn här så det blir rena släktträffen i Kenya nu, kul! VÄLKOMNA!!!
NU ÄR DET FREDAGSMYS….
SvaraRaderaMen vad gott att läsa bloggen, första reflektionen, ni är på gång…
Andra reflektionen är;
går ni igång på dörrar? Är det något ni vill dela? Kanske sitter Annika på en dörr när hon har sin Yoga med ”ynglingen”…
Vi har absolut inget så spännande att berätta, men lite vardag är ju inte heller så dumt.
Maja har meddelat att hon tänker bli frisör när hon blir stor… Hon har även bestämt att hon gärna gör sin pryo på Hårtoppen i Höganäs, så hoppas det är ok med dig Annika, hon är ganska bestämd.
Anton har gjort sin första upplevelse ”i försäljningsvärlden”. Klassen har bestämt att på vårterminen när de slutar 9:an, alltså om drygt 1 år, så ska de göra en resa tillsammans. Resan blir både roligt, för de åker ju hela klassen, med allt vad det innebär av typ 20 tonåringar (väldigt tåliga lärare säger vi), och lite upplysning för de ska åka till ett f.d. koncentrationsläger.
För att finansera resan skulle de sälja bastextil av god kvalitet, dvs strumport, t-shirt etc – Anton tog sig an uppdraget och for runt i husen i Ramlösa, dock ej hos närmaste grannarna till att börja med.
Vad händer, sonen kommer hem, väldigt nerslagen och säger. ”Mamma och Pappa, jag fick inte ens säga vad jag ville, de sa ”Vi ska inget ha och slängde igen dörren mitt i ansiktet på mig”… Suck ibland är det tufft att vara tonåring och såklart kämpigt att höra som förälder. Allt ordnar sig såklart, för nu har Anton förstått tekniken, dvs börja med att utnyttja de närmaste, sedan tar du släkten, sedan tar du grannarna du känner, sedan grannarna vars barn vi har köpt ifrån – så nu är kvoten fylld.
Annars är det nu svensk höst, med mycket mörker, både på morgonen och tidigt på eftermiddagen, regn, blåst, förkylning – så nu känner vi igen oss i Sverige.
Tydligen var det så, att första snön föll i Oslo i förrgår…
Med det sagt, njut mycket av varandra, ert äventyr och även vädret och miljön – så ses vi snart härhemma – men såklart gärna på Skype när det passar för er.
Klem :-) Familjen Johansson
Vilket fint kort på er familj!
SvaraRadera